Empati...

Nu undrar jag bara igen. Varför är människor elaka - mot varandra, mot djur, mot sig själva. Ondhet. Jag frågade en gång en präst varför...då svarade han- Alla människor föds goda, sedan gör livet en del så illa att de beter sig fel på olika sätt...men i grunden är alla goda.

Man lever kanske bara en gång - vem vet - så varför, varför inte ta vara på de underbara, härliga, sköna inspirerande - och ibland tuffa stunder - som drabbar oss alla. Men man löser väl inga  - varken vardagliga eller världsliga - problem, med att medvetet såra - både psykiskt och fysiskt, kränka, förfölja, hota varandra mm.
Vad får dessa människor ut av att vara så bittra och hatiska - vem ger dem denna rätt ....det är något jag aldrig kommer att förstå och att bli besviken på någon som man litat på......
De stjäl andras energi och dessutom tar från sina egna krafter och tillgångar.. Energi som skulle kunna användas till något fint och positivt, som sprider glädje och inspirerar andra runt omkring sig.

Min mamma sa alltid när man tyckte att någon varit dum eller tanklös - Visa att du inte är lika dum själv - eller - Tala är silver och tiga är guld. Gamla ordspråk som gäller än i dag.

Varför existerar denna brist på empati hos vissa... undrar jag....det kommer jag aldrig att förstå eller att få något riktigt bra svar på...Men jag vet med säkerhet är att vid vissa neurologiska sjukdomar, saknas denna funktion, bla. vid Aspergers syndrom.

Prästen avslutade vårt samtal med att svara på min sista fråga - Gud vill bara ha snälla människor omkring sig, det är därför de får resa först...
- efter att jag frågat honom - mitt i sorgen - Varför fick inte min snälla, fina, glada och duktiga mamma leva längre...


För att få in en positiv anda i det här inlägget avslutar jag med att kopiera ett så fint meddelande och foto som skickades till mig - hämtat från min gamla blogg.

Hej Pia, satt igår kväll och läste på din blogg, gick bakåt en hel del och såg då ett inlägg där, som jag tyckte var så både fint och sorgligt. Där du skrev om varför människor vill varandra så illa så ofta...... Ja, det kan man undra, har också, många, många gånger funderat över detsamma. I alla fall så ville jag skriva till dig, om att du , fast vi inte känner varandra, så känns du som den vänligaste person jag vet, att du alltid varit så gullig när vi talats vid, och så otroligt hjälpsam, fast du inte behövt, jag som inte köpt av dig eller så, men ändå ställde du upp, med att hjälpa till med Sachas stamtavla och alla råd. Och även nu när han är borta så fick jag varma tankar från dig. Jag vill tacka dig, för att du finns där, och för att du har varit så vänlig och snäll mot mig. Jag vill att du ska veta det, att du är uppskattad, mycket. Tack. Hoppas måånga talar om för dig att du är toppen. Kram