Grattis till lillprinsen Natalie.....babyboom storlek 74...

Eagles-The last Resort - MyVideo

Never.

Ny date?

Hemma hos...

                                                               
                                          Sean i sin favoritsoffa

Ikroppenmin . i mitt hjärta.

Det är många som följer Kristian Gidlunds fantastiska blogg Ikroppenmin. 29-åriga journalisten från Dalarna, journalist och trummis i Sugarplum Fairy,  som 2011 sedan drabbades av cancer, blev frisk, sedan sjuk igen. Bloggen har förändrats, från en mer diskbänksnära och jordad, till alltmer poetisk och genomlyst, som smeker dig till känslor du knappt visste du hade.Orden berör på flera olika plan genom en kombination av nästan övermänsklig styrka i en utsatt och förtvivlad situation, något en ung människa i blomman av sina vackraste år aldrig borde tvingas gå igenom, och samtidigt en vägran att ge upp livet, vägran att sluta leva. Men här finns också något mer. En ödmjukhet och samtidigt en stor begåvning. Att både våga vara naken och ärlig om utsattheten, smärtan och rädslan. Att förmedla ilskan och förtvivlan och samtidigt hoppet, vänskapen, kärleken. Det som finns i de flesta av oss men som kan vara så svårt att få fram.

Nu släpper Kristian också sin debutbok, I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början. Den går redan nu att förhandsbeställa. 10 kronor går tillCancerfonden och 10 kronor till Ung Cancer. Om det så är den enda boken du ska köpa i år så köp denna, och köp gärna fler och ge bort, för den här boken borde alla läsa och därmed även bidra till forskningen. Kristian Gidlund lyckas rucka på gamla stiffa Sverige. Folk stannar upp och erinrar sig att de faktiskt ska säga nåt snällt till varandra för en gångs skull. Folk kramar sina barn lite extra. Det, mina vänner, är stort. 

Vill passa på och säga att jag tror på att tankens (well, bönens) kraft kan vara rätt mäktig. Mind over matter… Jag vill gärna tro att önskan om att nån ska bli frisk kan göra skillnad. På nåt sätt färdas vår tankekraft och är det bara tillräckligt många som hejar kanske det hjälper? Kom ihåg att vi bara utnyttjar ca 20% av hjärnans kapacitet (har jag för mig). Resten är höljt i dunkel. Så tänk Fuck Cancer väldigt intensivt nu och be en bön för Kristians hälsa. Bara gör.

(Mer vetenskapliga studier om bönens kraft – ej helt samstämmiga tyvärr – finns här)

KATEGORI: OKATEGORISERADE

AV KATERINA-JANOUCH

Moster Pia...

Empati...

Nu undrar jag bara igen. Varför är människor elaka - mot varandra, mot djur, mot sig själva. Ondhet. Jag frågade en gång en präst varför...då svarade han- Alla människor föds goda, sedan gör livet en del så illa att de beter sig fel på olika sätt...men i grunden är alla goda.

Man lever kanske bara en gång - vem vet - så varför, varför inte ta vara på de underbara, härliga, sköna inspirerande - och ibland tuffa stunder - som drabbar oss alla. Men man löser väl inga  - varken vardagliga eller världsliga - problem, med att medvetet såra - både psykiskt och fysiskt, kränka, förfölja, hota varandra mm.
Vad får dessa människor ut av att vara så bittra och hatiska - vem ger dem denna rätt ....det är något jag aldrig kommer att förstå och att bli besviken på någon som man litat på......
De stjäl andras energi och dessutom tar från sina egna krafter och tillgångar.. Energi som skulle kunna användas till något fint och positivt, som sprider glädje och inspirerar andra runt omkring sig.

Min mamma sa alltid när man tyckte att någon varit dum eller tanklös - Visa att du inte är lika dum själv - eller - Tala är silver och tiga är guld. Gamla ordspråk som gäller än i dag.

Varför existerar denna brist på empati hos vissa... undrar jag....det kommer jag aldrig att förstå eller att få något riktigt bra svar på...Men jag vet med säkerhet är att vid vissa neurologiska sjukdomar, saknas denna funktion, bla. vid Aspergers syndrom.

Prästen avslutade vårt samtal med att svara på min sista fråga - Gud vill bara ha snälla människor omkring sig, det är därför de får resa först...
- efter att jag frågat honom - mitt i sorgen - Varför fick inte min snälla, fina, glada och duktiga mamma leva längre...


För att få in en positiv anda i det här inlägget avslutar jag med att kopiera ett så fint meddelande och foto som skickades till mig - hämtat från min gamla blogg.

Hej Pia, satt igår kväll och läste på din blogg, gick bakåt en hel del och såg då ett inlägg där, som jag tyckte var så både fint och sorgligt. Där du skrev om varför människor vill varandra så illa så ofta...... Ja, det kan man undra, har också, många, många gånger funderat över detsamma. I alla fall så ville jag skriva till dig, om att du , fast vi inte känner varandra, så känns du som den vänligaste person jag vet, att du alltid varit så gullig när vi talats vid, och så otroligt hjälpsam, fast du inte behövt, jag som inte köpt av dig eller så, men ändå ställde du upp, med att hjälpa till med Sachas stamtavla och alla råd. Och även nu när han är borta så fick jag varma tankar från dig. Jag vill tacka dig, för att du finns där, och för att du har varit så vänlig och snäll mot mig. Jag vill att du ska veta det, att du är uppskattad, mycket. Tack. Hoppas måånga talar om för dig att du är toppen. Kram

En dag...

Fullt fart har det varit idag. Först på schemat var besök på Djurgården med sol och skapligt väder. Jo, jag tror att våren är på väg nu - äntligen.

Sedan till Farsta C. -men hittade tyvärr inga nya skor, så sneakersen får duga ett tag till. Då  började det plötsligt snöa. Man kunde knappt se vägen framför sig när jag for vidare mot Aspudden där min vän bor. Han ska ha utställning med sina tavlor i lokal- Kryckan - Hägerstensvägen 119 -den 13-14 april. Hjälpte till lite med förberedelserna där.

Tog en promenad med Mio och Fleur som uppskattade den spännande promenaden med inslag av tunnebaneskrammel, joggare, skrikande barn och några mötande hundar med sina ägare - av varierande storlek..ja hundarna alltså...

På hemvägen - som går över Hägerstensåsen - inhandlades lite matnyttigt i den lilla söta närbutiken. Tänk, det är lite nostalgi över den affären. Minns så väl när jag varje gång hälsade på min farmor Agnes, så handlade jag åt henne just där. Farmor bodde på Tomträttsvägen alldeles i närheten..

Ja tomträtter - då går tankarna oavkortat till spelet Monopol, som barnen och jag spelade häromdagen i skolan. Ett alltid lika spännande spel när man väl kommit i gång.

En bild av regnskogen kan väl passa bra in här...varför.. jo, mer om den berättar jag en annan gång...

News...

Mio min Mio

Always...