Wälkommen

Jahaja, 

Vintern fortsätter envist med sin kyliga framfart..hmm..kan man skriva så..
Är definitivt ingen vinterälskare, kan möjligen tänka mig att sitta och titta ut inifrån ett varmt rum med ett tjugotal värmeljus tända och en dämpad belysning. Så långt är jag med.
Men detta har en enkel förklaring. Efter många års boende på landet - ja, jag bor lantligt trots bara tio minuters bilfärd från huvudstaden - El Stockholmo - med all snöskottning, bilar som vägrar starta, frusna vattenledningar, frusen toalett mm. så är vintern ingen favoritsäsong precis. Här finns det gott om kor, får och framförallt hästar och hagar. När Emma var liten var jag på väg att köpa en häst till henne -nja, om sanningen ska fram -till oss båda. Jag fick med henne till Tyresta by där hästen befann sig- efter mycket övertalande. Det var en underbart fin häst, en indianhäst dvs. en skäck -brun och vit. När vi närmade oss hagen kom den springande fram emot oss och riktigt visade att er gillar jag. Jag berättade för Emma att vi kunde rida ut på våra ängar och i skogen som vi bor granne med. Men envis som hon alltid varit så tvärvägrade hon. Jaha, inget att göra.

Det allra första som jag tänkte köpa till henne - det var väl när hon var sådär i treårsåldern -det var ett trumset - ett Pearl eller Ludwig skulle det vara. Vi hade ju alla förutsättningar att kunna dundra på här hemma eftersom vårt hus var ensligt beläget med skogen utanför. Men tror ni att förslaget var populärt...not. Jag som alltid hade önskat mig ett...Jag tjatade på mamma och pappa redan som liten att jag ville börja spela trummor och det fick jag, men musiktraditionen var då att man börjar med blockflöjt i minst ett år, sedan går man över till piano, fiol eller gitarr i minst ett år.. herregud det var ju bara inte aktuellt för mig, det kunde jag bara inte ha tålamod till. Så jag blev aldrig någon trummis. Däremot var mina första två pojkvänner trummisar. Jag hängde med dom när de åkte runt på gigs och det var helt fantastiskt roligt och spännande. Eftersom jag alltid älskat musik och fortfarande gör -nja..förutom modern jazz och klassiskt.

En saga som jag alltid älskade som barn och som jag var så fascinerad av var Barna Hedenhös - så spännande och kuslig på en gång. Det var ju hårda bud under den tiden det utspelades. Vilka äventyrliga resor de gjorde och tänk vad syskonen Sten och Flisa måste haft så många häftiga, men också tuffa upplevelser.

Annars är ju Pippi Långstrump den absoluta favoriten -ja, faktiskt min allra största idol. Därför har barnen i skolan nästan alltid kallat mig för just Pippi och trott att det var jag som blivit lite

äldre sedan inspelningarna. Men visst, det finns otroligt mycket Pippi i mig fortfarande. 

Och trummisar är fortfarande något alldeles speciellt för mig.