Min fina Emma..

en fantastisk julsång..

Min morfar Tage Hellmans hus -tillsammans med sin far Fredrik och mamma Nanna

Blommenhof i Nyköping

Donna med Ritchie Valens

Kära Hjälsta

Fina Wängsta gård

Underbara Kerstin & Bengt

Mammas fina handgjorda gåva

Syster Pernilla precis innan vi besöker Kerstin..

Lagår'n där kalvarna var förut...

Hjälsta..

Hjälsta kyrka

Titti & Eivors hus

Anita & Armis hus

skolan

Tack snälla tant Kerstin för att vi fick komma..

en av mammas -alltid så fina tavlor..

Wängsta gård

Wängsta -den fina gården

vårt torp sett från baksidan

Wängstas in/utfart

stenen som jag och Pajas (Pudelkille) alltid satt på och väntade på att pappa skulle komma hem...

stigen som leder upp till torpet..

grinden in till tomten..

bilder från landet -mitt allra käraste

utsikten över åkrarna från torpet

Pernilla kikar in ...

Jag sitter på farstbrotrappan -där jag suttit som barn mååånga gånger

en liten tjuvtitt in i vardagsrummet..

en sann nostalgiresa i kubik..

Kerstin och Rolands trädgård

Vårt allra käraste torp -sett från vägen

den gamla vattenpumpen -vår enda vattenkälla. Här tvagade man sig ofta..iskallt var det

de vackra rosentavlorna som mamma hängt upp fanns fortfarnade kvar på utedasset -fantastiskt..

utedasset

Min syster Pernilla & jag bestämde oss för att ta en nostalgitripp ut till vårt kära landställe - soldattorpet i Hjälstaby - beläget strax för Örsundsbro nära Enköping. Jag hade i veckan ringt till "tant Kerstin" som vi alltid kallade henne som barn. Kerstin tror jag uppskattade vårt besök lika mycket som vi gjorde. Åååh, tänk att det var så länge sedan som vi flyttade därifrån...Jag har så otroligt fina minnen därifrån...Familjen på bondgården med barn -vi lekte indian och cowboy uppe i skogen, jag samlade "dykingar" i tjärren, red på korna i hagen, Bella den stora arbetshästen som satt som en hund i sin hage, Anita och Armi och jag tältade på vår tomt och hade tävling vem som kunde äta flest krusbär (vilket resulterade i att Anita mådde pyton under natten i tältet..) och Titti och Eivor, deras tuffa storebror som spelade " Donna" med Ritchie Wallens, OCH min fantastiska tant Pettersson som bodde granne med oss. Till tant Pettersson gick jag nog varje dag, hon var gammal och trygg och hennes skratt klingade så härligt när vi la patiens och hon bjöd in mig i finrummet och sträckte generöst fram den vackra karamellskålen och jag fick välja en av de goda "sidenkuddskaramellerna". .Hans och Bengt och jag hoppade i höet uppe på höskullen, vi fick åka hölass med Roland. Tänk den gången när mamma skulle baka bullar i torpets vedspis och pappa sa : nu är dom nog klara...mamma öppnade ugnluckan och sa : neej, där va inget !!!! ( hmmm de var så brända så de inte syntes....detta skojade mamma och pappa ofta om senare...

Kom ihåg att våra maträtter var ofta - ravioli som säkert räknades som exotiskt under denna tidsperiod....och korvarna i burk....

Glömmer aldrig heller när vi kom ut en helg till landet och eldade för att få lite värme och få ut fukten som blivit när det stått igenbommat en tid -det luktade magiskt om veden som branni den öppna spisen som knastrade och ibland smällde till .....sängdags - hoppade ner i den lätt fuktiga sovsäcken och där längst ner i botten kände jag - med smått frusna tår -något mjukt luddigt..trodde det var lite ull från en pläd eller nått..men med hjälp av tårna "fiskade" jag upp det...ja, jag lovar att jag snabbt hoppade upp ur både sovsäck och säng..det var nämligen en död, platt mus som jag "mojsat" med, med tårna.

Och den gången jag hade hittat en pytteliten igelkottsunge..naturligvis fick den sova med mig i sängen på natten. När jag vaknade tidigt på morgonen klappade jag den lilla, den blev lite hastigt väckt och blev så rädd så den bet sig fast i mitt lillfinger och vägrade släppa taget.....

Jag glömmer heller aldrig när mamma tvättade håret på oss i regnvatten från zinkbaljan utanför -iskallt var det och jag skrek..men mamma sa bara att regnvatten är mycket bra för håret....

Tänk vilka minnen - detta är nog de lyckligaste åren i mitt liv.

Här har ni sett lite bilder från lördagens nostalgi besök....

Ett hårt leverne i LA ???????????????????????????

My Emma is a moviestar !!!!

Min dotter har köpt sin första bil...take care säger jag bara

herregud va roligt...

fantastiske Jakob..

två söta flickor Emma & Lovisa

längtar redan...

Emma's rosa sandlådeanka hittade jag på tomten nu i somras..

Bilden är från förrförra torsdagen när vi träffades och åt Emma's hemmagjorda gooda räk, avocado och fetaostsallad -tack älsklingen. Vi styrde vår kosa till Vita Bergsparken och Sean fick vara med också..

Emma...

Åh, älskade barn, nu har du åkt tillbaka till Californien igen. Tårarna trillar nerför mina kinder . Återigen ett avsked och nästan ett helt år tills jag får ha dig i närheten igen -det känns som en evighet. Hur ska man klara hösten, den långa envisa och kalla vintern igen...? ja, jag vet att det går men det känns tufft.

Samtidigt är jag så himla glad, stolt och lycklig över min vackra, starka, modiga envisa och kloka flicka, som verkligen gör det hon ska och passar på att göra det hon vill. Att plugga utomlands är tufft med allt vad det innebär.

Har även fått träffa Emma's närmaste kompisar under de 5 veckor som hon varit här i Sverige. Underbara Lovisa som jag vet Emma värderar mkt högt -TACK snälla Lovisa & mamma för att ni varit så trevliga och gästvänliga. Och Anna som såå snällt inkvarterat Emma i sin lägenhet i Hässelby och TACK alla ni andra för att Emma haft en så rolig sommar tillsammans med er !!

Här kommer några bilder när vi hade lite tid tillsammans....fler kommer snart..

Lycka till nu Emsingen så se's vi snart igen..love you

Vackra Mandane's Paris Hilton..CERT-BIM

Fina "Paris" vann sitt första CERT & BIM i Smålandsstenar den 1 maj 2010
Domare: Zorica Salijeduc
Hon är efter Riding's Best Man & Mandane's Spanish Jewel.
Grattis till ägaren Marita på Noblelight Collies

Snart kommer Emma hem ....

Emma glad och herrejösses vilket väder de har....avundsjuk -jag ?? ? hmmm

tre flickor ute på vift !!!!!!!!!!

vad konstigt det är nu förtiden....

Världens underbaraste valpar väntar fortfarande på sina nya hussar och mattar. Folk ringer och kommer och tittar och är förtjusande trevliga, de har drömt om en Collie sedan barnsben. Ååh vilka fina människor tänker man, vilka bra hem de kommer till. Sedan hör de inte av sig alls -eller : vi ska nog vänta.... -eller kan du gå ner i pris eller jag ska tänka på saken......mycket konstiga anledningar. Som uppfödare får man tåla mycket, man lägger ju ner hela sin själ på sina älskade hundar, kanske åker långväga för att para för att få de trevligaste och snyggaste valparna. Köper in dyyyra avelshundar -Möbler och inventarier blir söndergnagda av små valptänder, bilar nerhårade och slitna -ja man lägger ner nästan alla pengar man har -ja, man lägger ner hela sitt liv på denna underbara ras Collien och dess fortlevnad.
Eller de personer som kommer och "tittar" och upptar ens lediga tid/helger -i stället för att åka till Skansen eller liknande....
När man sedan till och med skriver i annonserna priset på valparna och säljes endast till seriösa, kärleksfulla hem så ringer/mailar människor som överhuvudtaget inte är seriösa - jag förstår ingenting.....var finns de valpköpare som fanns förr, för inte alls så många år sedan ??????????? jag bara undrar - känner mig så besviken och sorgsen.
Måste bara tillägga att visst finns de där underbara valpköparna som även blir ens allra bästa vänner -tack kära ni för att ni finns och tar så fint hand om era älsklingar -och ringer mig (som jag är så dålig på själv fastän jag ofta tänker göra det !!!!) TACK SÅ HJÄRTLIGT.

men herregud, har dottern skaffat en hund nu eller är det en råtta ?????????

Har Emma träffat en miljonär nu ????????????

nyttig mat i Californien ?? hmmmmmmmmm

this is my life...rätt låt vann

emma partajar...